En ny välskriven familjehistoria, en bok om Palestinas flyktingar har utkommit i Norge. Rekommenderas!
”FLUKTEN FRA PALESTINA” Min Norsk-Palestinska familjehistoria.
Författare: Rima Iraki
Förlag: KAGGE FORLAG, Oslo
Omslaget är bilden av Rimas farfars slitna pass, med foto på Ahmad och utfärdat i Jerusalem, Palestina, av kolonialmakten Storbritannien i februari 1945. Ahmad tvingades lämna sin mark strax norr om Haifa och fly kriget, vidare till Libanon,1948, tillsammans med sin hustru och flera barn. Liksom de andra ca 750 000 palestinier som drevs på flykt av sionistiska terrorgrupper trodde han att det bara var en tillfällig flytt. Men staten Israel utropade sig och hemmen i Palestina befolkades av judiska familjer. Den nybildade judiska staten, stängde snart möjligheten för den ursprungliga befolkningen att återvända. Ahmed och familjen blev statslösa flyktingar för resten av sina liv.
Ett av Ahmeds barn var Youssif, tre år gammal vid tiden för flykten. Youssif Iraki växte upp och gick i UNRWA-skola i Libanon. Efter det fanns inga pengar för högre studier men han erhöll PLO-stipendium, donerat av Sovjetunionen, och tog sin läkarexamen i Moskva, återvände sedan till Beirut. Där fick Youssif arbete på den Palestinska Röda Halvmånens sjukhus i flyktinglägret Tel el-Zaatar.
Det var ungefär samtidigt som jag kom till lägret första gången, för att arbeta på PFLP-kliniken. Jag blev bekant med Youssif och personalen på PLO-sjukhuset, vi samarbetade kring medicinska frågor när vi behövde. Det libanesiska inbördeskriget startade 1975 och året efter utsattes Tel el-Zaatar för belägring och långvarig krypskytteeld, granat- och missilexplosioner. Lägret totalförstördes efter en blodig massaker den 12 augusti 1976. Innan dess, 13 juni, träffades väggen till huset där jag och min man Yosef Hammad låg och sov, min man dödades och jag skadades. Missilen var avskjuten från någon av de kristna högermilisernas baser.
Youssif Iraki och hans kollegor på sjukhuset, bl a Rimas mamma Fadia, tog hand om ett stort antal skadade, även mig. De räddade många liv, och förlorade också ett förfärande stort antal män, kvinnor och barn som skadats vid explosioner och av kulor. Youssif förde dagbok över sitt liv som läkare under kriget. Den kom ut i bokform, först på arabiska, därefter engelska. I den svenska utgåvan som kom ut 2022 fick jag skriva en inledning och ett kapitel om det jag varit med om. (Dagbok från Tal El-Zaatar, Celander förlag)
Rima är Youssifs och Fadias dotter, Hon föddes som statslös i Öst-Berlin år 1982 och bor sedan snart 40 år i Oslo. Hon är nu en trygg, norsk medborgare och kände att just hon, den erfarna journalisten med fast jobb på NRK, var beredd att teckna ner familjens och därmed Palestinas historia. Hennes berättelse om familjen i diasporan synliggör palestina-flyktingarnas liv och kampen för återvändande. Läsaren får följa generationen som tvingades bort från sitt hemland, generationen som växte upp utan medborgarskap i Libanon och deras barn, flyktingar på grund av krig i Libanon och utan att kunna återvända till familjens rötter och egendom i Palestina.
Vi får således bekanta oss med familjen Iraki i tre generationer. Hur gick deras tankar och vad drömde de om? Vad har de gått igenom? Vad har hänt och vad händer i Palestina under deras epok? Ett axplock ur innehållet som Rima flätar in, så personligt och fint, via sin familj: 1948 och bakåtblickar, PLO bildas, Yasser Arafat, Tel-el Zaatar 1976, Syriens roll i inbördeskriget, Israels invasioner i Libanon, PLO tvingas ut ur Libanon, massakern i Sabra och Shatila 1982, Första intifadan 1987, Oslo-avtalen, besöket i Gaza år 2000, resan till Palestina, Andra intifadan, valet i Palestina 2006, Hamas, splittring, krig.
Familjen Iraki genomgår, år 2020, en fruktansvärd kris och finner åter fast mark under fötterna. De lever i Oslo, har hjärtat i Palestina, och kämpar för alla barns rättigheter, för de mänskliga rättigheterna och drömmen – ett fritt och demokratiskt Palestina.
Jag rekommenderar varmt denna välskrivna, intressanta bok! Jag upplever det lätt att läsa på norska men så är det kanske inte för alla. Hoppas att någon vill ta sig an översättningen. Den borde finnas även på svenska.
Eva Hammad