Frukt o grönsaker säljs vid infarten till Shatila. Marknaden fortsätter o här kan man handla nästan allt. Gränderna blir trängre. Vatten- och elledningar trängs också. Två glada danselever i biblioteket/samlingssalen i centret.
Hej faddrar!
Här kommer så till slut en liten rapport från två av oss i Insamlingsstiftelsens styrelse som var med på resan till Libanon i oktober. Vi var arton resenärer, som alla numera är faddrar, som med Abu Moujahed som ciceron och dörröppnare, reste runt i Libanon och besökte palestinska flyktingläger.
De två dagar vi tillbringade i Shatila och CYC sammanföll med de första dagarnas folkliga uppror i Libanon; hundratusentals människor svämmade ut på vägar, gator och torg för att kräva regeringens avgång och slut på den inkompetenta, korrumperade och sekteristiska regimen. Därmed stannade verksamheten upp i landet, skolor stängde, vårdcentraler tog bara emot akutfall etc.
Palestinierna i flyktinglägren höll mycket låg profil, de ville inte ännu en gång bli syndabockar och få skulden från högerkrafterna, som under inbördeskriget. ” Vårt mål är att återvända till vårt land, Palestina” var devisen. Inget deltagande i upproret – som från sin sida däremot yttrade många solidaritetsuttalanden till stöd för palestinierna.Även UNRWAs skolor och kliniker höll stängt, flyktinglägren höll andan. Så även CYC, många av barnen hölls hemma. Men vi träffade ändå många barn och all personal, diskuterade situationen för dem och följde en del av deras arbete. Låt oss få presentera:
-De tre lärarna i Remedial Classes ,stöd och läxläsning: Denise, Mohammed, och Sabreen, som också hade hand om de syriska flyktingbarnen 6-12 år, som år efter år inte får någon skolundervisning alls i Libanon, men som CYC i Protection classes ger basundervisning, lågstadiet, för att lära barnen att läsa, skriva och räkna samt lite engelska. ”De mest hängivna, kunskapstörstande barn man kan tänka sig! Vi älskar varandra” sa Sabreen
-Mohammad, denidrottsansvarige, med fotbollslagen, runt femtio barn och ungdomar, blandat för både pojkar och flickor.
–Malaki, ledaren för folkdansarna, ca trettio barn, och dessutom föreståndare och ansvarig för Kindergarten med sina tre lärare, Iman, Samar och Zahiyeh
-Waleed, vaktmästaren, palestinsk flykting från lägret Yarmouk i utkanten av Damaskus
–Aida, sköter vandrarhemmet på fjärde våningen och är en oumbärlig allt-i-allo för övrig verksamhet
Dessutom Rayan, som är kassör och Sabah, som vi inte träffade, bibliotekarie
Och så förstås Abu Moujahed, CYCs 72-årige föreståndare och grundare
För tillfället hade centret också 3 unga internationella volontärer från Brasilien, Kuba och Sverige! Två av dem bodde på CYCs vandrarhem (Youth hostel)
En av de övergripande målen för lärarna på centret är kampen mot ”drop out”, att förhindra att barnen, som går i jätteklasser i dubbla skift i FN-skolorna, skall falla ut ur skolan och hamna på gatan med dess kriminalitet och droger, eller bli barnarbetare. Undervisningen sker både i hjälpklasser och individuellt som läxhjälp. Denna verksamhet har blivit allt viktigare med åren.
Mycket av den övriga verksamheten på CYC handlar om att hjälpa barnen att växa upp till självständiga och frimodiga unga vuxna. Demokrati, jämställdhet och konfliktlösning är ledord under alla ”work shops” som ordnas för och av barnen, ibland också med föräldrar. Biblioteket är viktigt, här händer det mesta. Ett litet datorrum finns också liksom ett träningsrum på tredje våningen – för tillfället huserar en yogalärare som volontär med omåttligt populära kurser, självförsvarsträning för flickor ett annat exempel. Utflykter till det libanesiska samhället utanför lägret är också viktigt för barnen, inte bara till deras glädje, utan också för att lära dem hur världen kan se ut utanför deras trånga verklighet – tidigare har de tex varit på bokfestival och deltagit i Beirut maraton. Sommarläger i bergen eller vid en flod är årets viktigaste händelse.
Till slut – lek! Att leka är inte lätt för dessa barn från mycket trångbodda familjer och med bara de osunda gatorna/ gränderna att ta till. På centret finns större svängrum och till centret hör den enda större öppna uteplatsen i Shatila. Här kan man både dansa och spela fotboll på lek!
För många fler bilder från vår resa till Shatila gå in på vår hemsida:
www.faddershatila.se.
Hälsningar Kickan och Lotta