Brev efter telefonsamtal med Abu Moujahed den 3 februari 2023
Hej
Abu Moujahed, pigg på rösten och aktiv på sitt kontor, skickade en varm hälsning till er alla. Han skräder inte orden när han vill framhålla betydelsen av er insats för att centret är en plats som lägrets invånare omfamnar, värnar om och älskar. Ett hopp för deras ungdomar och barn. En plats som värnar om kunskapsutveckling, omvärldskunskap, miljö och klimat, kultur, solidaritet, politik, jämlikhet, trygghet … ända ner till minsta planta sådd i ditfraktad jord, fuktad med hämtat vatten för att bli palmer och blommor mellan cement och betong.
Apropå rabatten berättade Abu M att (som ni vet finns det staket för att skydda växterna) i myllan trivs vissa djur. Barnen har kollat på maskarna som gräver gångar och uppskattar dem. Men det finns även råttor som växer sig större i odlingarna. Smulor och rester letar sig väl in och nu måste man även jobba på att få bort råttorna – den eviga kampen är i gång. Katterna deltar motvilligt, råttor är inte deras favoriter.
Nåväl det är mycket annat som händer. Förra veckan demonstrerade barnen i lägret i protest mot Israels attacker i Palestina. När flyktinglägret Jenins barn utsätts känner barnen i lägren i Libanon hur den djupa orättvisan är en och densamma oavsett om man lever i hemlandet eller utanför. Inget är löst – Allt måste få en lösning. CYC är en plats där nyheterna följs och diskuteras. Barnen hade spontant gått ut i denna demonstration.
Fredagsaktiviteterna är i full gång. Dabkedans tränas. Nu gör de hela program, dansen får ett budskap, en koreograferad berättelse.
De jobbar också vidare på sitt ”Protection program for Syrian children”. Syriska barn och unga som inte kommit in på skolor i Libanon får baskunskaper. Ett program som startade med hjälp av donationer (ESUL från Sverige bidrog) och nu är en etablerad aktivitet som räddar barn från analfabetism.
UNRWA-skolorna är i gång, med sin låga budget, stora klasser, men ändå …
Privata skolor är öppna, men det berör kanske bara något enstaka barn från lägret.
De offentliga skolorna är fortfarande stängda på grund av lönekonflikten, lärarna har inte råd att arbeta helt enkelt. Maten, bensinen, elen – kostnaderna gröper ur lönen – så lärarna stannar hemma. 1 dollar = 64 000 lire!! Det drabbar naturligtvis de libanesiska barnen mycket hårt.
Kindergarten Alma är den största ljuspunkten. Alma har respekt, säger Abu Moujahed. Där jobbar Malake och Nancy och flera enligt mycket moderna och pedagogiska metoder. Föräldrarna är överlyckliga.
Ni som har Facebook kan ju bli vän med KG Alma och får jättefina videos, reportage från arbetet där.
CYC jobbar som vanligt med att ansöka om bidrag och samarbeten som kan fungera. De måste vara till ””Benefit for the people”. Det strösslas med pengar från stora NGOer, men pengarna drar ner de små NGOerna till att bli skrivbordsbundna av alla rapporter och möten, och i slutändan blir det ingen över till barnnen, ”gräsrötterna”, säger Abu M. Han granska allt misstänksamt och vill inte att det numera väl förankrade CYC ska bli till något annan än vad det är – till för lägrets invånare i Shatila och Nahr el Bared.
NeB har förresten nya lokaler med stor uteplats, som de är mycket nöjda med.
Ni minns väl att Hammarkullsskolan i Göteborg, liksom Mixgårdens fritidsgård, engagerade sig i CYC extra mycket under 2022. Barnen i skollan vill fortsätta och nu arbetar båda parter på att kontakterna ska stärkas. Sådant stöd betyder oändligt mycket, från båda håll.
Ja jag slutar här. Ni faddrar är fantastiska och ni kan vara säkra på att ni uppskattas, era pengar gör nytta och CYC lever vidare, arbetar hårt och med er hjälp! Abu Moujahed berättar om er för kontakter han har i Frankrike, Grekland, Canada.
Det kommer numera volontärer till CYC igen. Genom dem får en ny generation idéer om hur man kan stödja CYC hemifrån.
Kanske du känner någon som vill vara volontär i CYC under en period?
Hälsningar
Styrelsen genom
Eva