Drygt 20 faddrar och andra intresserade trotsade stormen och regnet och kom till årets faddermöte. Eftersom våra gäster från Shatila inte kunde närvara fysiskt var planen att vi skulle ha kontakt med Abu Moujahed on line.
Vår kassör redogjorde för stiftelsens ekonomi. Den är fortsatt god tack vare alla faddrars generösa och regelbundna bidrag. Vi har hittills i år skickat dubbelt så mycket pengar till CYC som vårt minimi-åtagande på 14 000 dollar.
Vi fick en summering av läget i det libanesiska samhället de senaste åren. Läget är katastrofalt, fattigdomen utbredd, regeringen gör inget för folket, makthavarna berikar sig. Den hoppfulla revolt som började 2019 tycks ha kommit av sig.
Frida Lindberg Pozar från Den Pedagogiska Designbyrån var med på länk och berättade om deras projekt. De ska snart åka till Libanon där de ska utbilda personal i olika flyktingläger att hjälpa barn skapa animerad film.
Mötesdeltagarna fick sedan i smågrupper diskutera fram frågor att ställa till Abu Moujahed. Tyvärr krånglade tekniken och vi lyckades bara få en kort glimt av varandra. Istället använde vi den samlade kunskap om flyktinglägren som fanns bland mötesdeltagarna när vi samtalade kring ämnena.
En fråga som kom upp var vad som händer i flyktinglägret Ein El-Hilweh. Där pågår strider mellan islamister och al Fatah. Människor flyr ut ur lägret medan striderna pågår. Skolorna där är stängda för tillfället.
Trots teknikstrulet blev det ändå ett givande möte. Och fikabrödet var som vanligt gott och rikligt tilltaget.
