Nu har dagarna fler ljusa timmar. Det känns genast lite lättare, trots allt.Bifogar ett fadderbrev med senaste nytt, information som vi fått från Abu Moujahed. Dessutom två boktips på slutet.Tack för allt ni gör!/Styrelsen och Eva
Bästa faddrar
Hoppas det nya året har startat bra för er alla! Världen har stora problem så även det lilla Libanon naturligtvis. Jag ska summera, på svenska, vad Abu Moujahed nyligen har berättat i brev och telefonsamtal.
Men först hans kommentar om: “the Stupid President Trump’s supporters surrounding and entering the Capitol in Washington and the Senators and Parliament members escaping out. It was really a democracy lesson they gave us, in the poor countries. I imagined that I am watching the news of USA tools moving in Libya, Iraq or Yemen, or in Beirut… It shows as we say: “one day you will eat from what you feed others”. This Wild Beast in one stupid action made himself lost in his ignorance and arrogant policy against everybody. At least the good thing is that he is not leaving the ´Black House´ in respectable way or sorrow of any one… He might have lost the chance to be any figure in the political life in USA again. But I also want to say that this doesn’t mean that I am looking with trust to Who is coming after him”.
Det är vinter också i Libanon. Det regnar mycket och stormar avlöser varandra.
Abu Moujahed jobbar nu hemifrån sedan den senaste totala ´lock-down´ som började den 14/1 och först pågår två veckor framåt. Troligen förlängs den efterhand och i februari kanske landet öppnas, åtminstone delvis, igen?
CYC är stängt i Shatila och Naher el Bared. Lärarna har aktiv kontakt med ca 100 barn i Shatila och lika många i Naher el Bared. De jobbar via datorer, telefoner och paddor. De lärare som bor i lägren besöker barnen – ute eller kanske inne? Leker lite med förskolebarnen, stöttar skolbarnen och ungdomarna. Lärare som håller kontakt med barnen de ansvarar för, behåller lönen. Den som inte kan eller vill får ta semester.
Smittan sprider sig med ökande hastighet, dödstalen per dag likaså. Jag ser på min Facebook dagligen hur människor (i min ålder, jag är 72) som levde i Tal el Zaatar på 70-talet dör. Familjen säger inte alltid att det var p gr av Corona, utan hjärtat, diabetes etc, men ofta är det Covid -19. En fru dör, hennes man lite senare, fler släktingar osv.
Sjukhusen är fullbelagda, patienter i garage och andra skjul. En plats där syrgas kan ges – men syrgasen håller också på att ta slut.
I lägren gäller reglerna om att hålla avstånd på deras egna sätt. Människor måste hjälpas åt, fördela mat, mediciner och saker mellan varandra när det behövs. Det är besvärligt med mediciner, många saknas på apoteken. Mohammed, en apotekare som deltog i CYC/Shatilas aktiviteter som ung, hjälper nu till att reka efter läkemedel, så gott det går. Folk träffas väl också för att stå ut och för att de ändå redan bor i ”varandras knä”.
CYC-personal har delat ut från sina tidigare inhandlade förråd av hygien- städ och några andra hushållsprodukter (ca 7 sorter) till behövande familjer i båda lägren tidigt i januari.
På städernas gator finns poliser som frågar ”Vart är du på väg?” – svaret kan beläggas med böter. ”Alla” försöker lura poliserna och klara av sina ärenden. Vår käre Abu Moujahed också emellanåt även om han har familj som motsätter sig och ibland lyckas förmå honom att stanna hemma. Han jobbar hemifrån så gott det går – vid det här laget fungerar internetkontakten med medarbetarna i centren bättre och bättre. Men häromdagen skadades en stor elkabel i CYC/Shatila i en storm. Han ville åka dit och reparera men det löste sig bra med att någon annan från lägret fick hans instruktioner via internet.
Han känner ju också så många av de som dör och det är inte möjligt för honom att inte gå på en hel del begravningar. Begravningarna genomförs samma kväll som någon dör, vid 21.00-tiden. Folk samlas – ibland många om det var en känd kämpe, ibland inte så många… Det kramas och skakas händer när sorgen ska delas. Nya begravningar. Abu Moujahed försöker stå vid sidan av, det går inte alltid. Han tillstår att han är rädd.
Vaccinationerna: Libanon kanske får vaccin i februari? Vaccinsäljande företag kräver att Libanon skriver på att de inte kommer att driva rättsliga efterspel mot dem ifall människor får skadliga biverkningar. Efter sammanträde i parlamentet enades man om att skriva på.
Rykten går att vaccinet är preparerat med farliga ingredienser och många vill inte vaccinera sig. Olika tankar hos olika såklart.
Insamlingen: Den går bra tack vare er fantastiska uthållighet och generositet! Abu Moujahed berömmer er, tackar er, älskar er och stärks av den solidaritet och känsla av samhörighet som han och hela CYC känner med er. Han hoppas förstås att komma hit i höst, springa Fredsloppet, ha möten med er med allt vad det innebär.
Några rader ur hans brev:
Thank you a lot
I hope always to have better days
Love and best wishes to all there
Abu Moujahed
Nu skickar vi ner 10 000 dollar, som Coronahjälp. Ett normalt år skulle vi ha skickat motsvarande 140 000 kronor vid årets start men vi skall i stället fortsätta att portionera ut pengarna som Coronahjälp, enlig Abu Moujaheds information. Banken känner oss som stiftelsen som kontinuerligt skickar hjälp till CYC men varje gång måste alla intyg om vårt, över 20 år långa, samarbete stärkas med olika dokument. Sedan överför de 80 % av pengarna till CYCs konto.
Till sist några fina boktips:
Lena M Fredriksson ”På Västbanken intet nytt? Att leva under långvarig ockupation”. Handlar om hur det är att leva år efter år under ockupation. Vardagen för barn, kvinnor, gamla, fångar, kämpar, engagerade medborgare. En dokumentär fotobok med texter. Utkom i mars 2020. Informativ, vacker bok om nuet.
Nada Alami ”Svart skimmer” Ny roman om en man, författarens morbror, och hans liv med den påtvingade flykten från Lydda i Palestina och vad som hände honom och hans släktingar, och hans folk, sedan. En intressant och välskriven bok om en välsituerad palestinsk familjs öde då staten Israel utropade sig i Palestina.
/ Stiftelsestyrelsen, Jane, Lotta, Kickan, Nestor och Eva