Stiftelsen & ungdomscentret

Vad gör Insamlingstiftelsen Shatilas barn-och ungdomscentrum?

Insamlingsstiftelsen inbjuder vänner till det palestinska folket att vara faddrar till arbetet på barn- och ungdomscentret i Shatila. Faddrarnas månatliga gåva går till stöd åt verksamheten, t ex stödundervisningen i biblioteket, husets hjärta. Dessutom går det till deltidslärare i bland annat folkdans, körsång, fotboll och handarbete/slöjd. Vi är till dags dato (augusti 2019) 100 enskilda faddrar eller fadderfamiljer, som tillsammans skickar ca 200 000 kronor per år (de tre senaste åren ca 300 000 kr) till centret. Stiftelsens uppgift är också att informera om palestinska flyktingars situation.

Efter den libanesiska arméns våldsamma attack på Nahr al Bared – ett palestinskt flyktingläger i norra Libanon, sommaren 2007 – har CYC i Shatila skapat en filial med förskola och fritidsverksamhet för mindre barn där.

Insamlingsstiftelsen är fristående och oberoende. De insamlade medlen går oavkortat till verksamheten i Libanon förutom, revisionskostnaden och en mindre summa som banken tar. En årlig kostnad till Länsstyrelsen betalas med andra medel. Stiftelsens styrelse består av Eva Hammad, Peter Rosenberg, Nestor Verdinelli, Charlotte Wiktorsson och Kickan Einarsson. En auktoriserad revisor kontrollerar våra räkenskaper.

Shatila barn- och ungdomscenter

Shatila är ett palestinskt flyktingläger i Beirut. Här bor palestinska flyktingar sedan de fördrevs från Palestina när Israel upprättades 1948. Några rättigheter i värdlandet har man inte eftersom Libanon betraktar dem som ”gäster” i väntan på att de skall få återvända till sitt hemland.

Sedan massakern i Sabra och Shatila 1982 – då Israel invaderade Beirut och gjorde gemensam sak med de libanesiska fascisterna i en masslakt på de försvarslösa lägerinnevånarna – har förhållandena i lägret varit usla. Här bor nu ca 23 000 människor (18 000 före kriget i Syrien), varav hälften barn, på en yta någon halvannan kvadratkilometer stor. Barnrika familjer i trånga primitiva bostäder med växlande tillgång på vatten, el och dåliga avlopp. Det är barnens dagliga verklighet.

Sedan 1997 driver ungdomar i lägret en fritidsgård/centret för barn mellan 6 och 18 år. Shatilas Barn- och Ungdomscentrum leds av Abu Moujahed (socialarbetare, född i Palestina och fördriven som baby till Libanon tillsammans med sin familj) tillsammans med en kommitté av valda ungdomar. På lördagarnas stormöten dryftas gårdens arbete i stort som smått – även föräldrar är välkomna.

Centret besöks av ett hundratal barn och ungdomar varje år. Här får de hjälp med läxor, kan låna böcker, lyssna på eller skriva sagor. De deltar i diskussioner, lär sig engelska eller folkdans. De följer med på någon organiserad aktivitet eller utflykt, spelar boll eller bara leker – ett privilegium, som på intet sätt är givet för dessa barn, som ofta måste arbeta för familjens överlevnad. Gården framför centret är den enda öppna platsen i lägret!

Under den heta sommaren anordnas sommarläger uppe i bergen. Under vintertid organiserar man omfattande workshops och flerdagsseminarier med inbjudna organisationer från andra läger och/eller det libanesiska samhället. Numera har man också en ständig ström av internationella gäster på studiebesök: journalister, filmare, politiker, lärare, fackföreningsfolk, ungdomsgrupper och volontärer. Därför driver centret sedan några år också ett vandrarhem som ger lite inkomster.

Centrets målsättning är att hjälpa Shatilas barn och ungdomar att växa upp till starka unga människor. I Shatila består halva befolkningen av fattiga libaneser och människor från andra arabländer. Allas barn och ungdomar är välkomna till centret.

Demokrati och jämställdhet är inga tomma honnörsord, utan det nav kring vilket allt arbete bedrivs. Barnens villkor är hårda: fattigdomen, arbetslösheten, trångboddheten, de överfulla skolorna, droger och kriminalitet gräver hål i familjernas förmåga att värna sina barn. På Shatilas Barn- och Ungdomscenter vill man kompensera barnen, ge dem självförtroende och tillit till varandra, träna dem i kollektivt arbete och förmåga att lösa konflikter. Barnkonventionen är det FN-dokument man använder i försvaret av barnens rätt och ”barn-till-barn-metoden” är modellen för att utveckla arbetet. Det vill säga att äldre barn tar ansvar för att yngre barn ska känna delaktighet och ha det bra på centret. Flickors lika rätt som pojkars är också en icke förhandlingsbar röd tråd i verksamheten.

Drömmen att återvända till hemlandet är central för varje barn på ett sätt vi knappt kan föreställa oss. Allt som händer i den palestinska kampen lever man med i.